Den europeiska rörligheten

Den europeiska unionen bygger på principer om fri rörlighet för människor, kapital och tjänster inom unionen. För detta ändamål har man skapat en gemensam inre marknad, och man har även skapat en gemensam säkerhetspolitik för att kunna hantera de hot som kan uppkomma mot, eller som ett resultat av, denna rörelsefrihet.
Utvecklingen av lågprisflyget inom Europa har också lett till en ökad rörlighet för människor, vilket man märker om man jämför priserna på flygresor. Den ökade rörligheten leder till ett större utbyte av idéer inom EU. Utbytesstudier är inte en ny företeelse, men lågprisflyg, och andra nya kommunikationsmedel som internet tillhandahåller, gör det lättare för gamla kompisar som studerat tillsammans vid Sorbonne, London School of Economics eller Humboldt-universitetet att behålla kontakten, även om den ena bor i Jokkmokk och den andra bor i Porto. Man kan här se att en lycklig symbios har uppstått mellan den politiska och den ekonomiska sfären.
När det gäller rörelsefriheten för tjänster är kanske lågprisflyget av mindre betydelse. De polska hantverkare som kommer till Sverige för att arbeta på byggen tar nog sällan flyget hit för att arbeta, så långt bort ligger ändå inte Polen. Däremot tar de kanske flyget hem under helger för att hälsa på familjen.
Den europeiska unionens rörlighetsdirektiv ger samtliga unionsmedborgare rätt att resa in i och uppehålla sig i samtliga medlemsstater. De behöver en giltig identitetshandling för detta, men klarar sig utan in- eller utresevisum. När direktivet infördes upphörde nio tidigare direktiv, som på olika sätt begränsade rörelsefriheten, att gälla.